Här vill jag återge en berättelse om Slaktarstället som jag har fått

 av Anhild Ericsson. (Tack Anhild)

 "Huset byggdes tidigt på 1900-talet. Det ägdes av Hoof från Strömsund, som

 hade affär där. 1928 övertog Sven Eriksson (min far) affärsverksamheten

 och dessutom hade pappa speditionsfirma. Det vill säga att han skulle se till

 att varor som kom med tåg vidarebefordrades till byarna runt omkring.

 Matvaruaffären låg i nedre botten av huset. Ingången var i västra hörnet mot

 landsvägen. Pappa hade ett kontor innanför affären. En dörr ledde från

 köket in i affären också. 

 Här bodde vi, en familj av 5 personer. Sven & Linnea Eriksson-Österud

 och 3 små flickor. Ella 10 år, Gunhild 6 år, Anhild 3 år.

 I övre våningen bodde en annan familj. Nils Berlin med hustru Mia, som

 hade  3 barn, Olle, Ingeborg och Erik.

 Alltså, i detta hus bodde 2 familjer plus en matvaruaffär, 10 personer

 samsades i ett litet utrymme. (Många har säkert svårt att tänka sig detta i

 nutidens välfärdsamhälle).

 Jag minns inte något speciellt lagerutrymme, men det stod ett hus mellan

 "slaktarn" och "Lundinstället", men i det huset sov vi sommartid, så det

 måste ha varit 2 rum i det huset.

 Efter två år sålde pappa huset till "slaktar-Olsson" (1930). Berlins, som bodde

 på övervåningen, byggde hus i Hammerdal och flyttade dit.

 Man har berättat för mig att "slaktar-Olsson" betalade mindre för huset än

 vad pappa köpte det för.

 Hur som helst så flyttade pappa med familj tillbaka till gården, som varit

 utarrenderat i 2 år.

 Ja, det här var en liten historia om det hus som nu skall rivas. Mina barn och

 mina barnbarn kan knappast tro mig när jag berättar. Svårt att förstå hur det

 kunde vara i kristiderna i Sverige på 30-talet.

 Jag minns när leveranspriset på mjölk steg fån 8 öre till 12 öre.

  På  den tiden var pengar sällsynta hos bönderna, som nästan levde på

  självhushåll. Fickpengar hade man inte hört talas om. Vi avundades

  "järnvägsbarnen" som hade korv på sina smörgåsar i skolan, för att inte

  säga att de hade en slant att köpa korv för hos slaktarn.

  Tack Anhild för din berättelse

 Slakteriet brann den 16 november 1958.  

 Utdrag ur ÖP måndagen den 17/11 1958.....slakteriet hade eldhärjats

 dagen innan. Branden hade upptäckts vid 05.30 tiden av en granne, som

 larmat brandkåren. Edvin skulle ha varit i Gåxsjö hos en släkting...... Det

 blåste, så räddningsinsatserna fick inriktas på att rädda närliggande

 bebyggelse än själva slakteriet. Utredningen handhades av

 Hammerdalspolisen, och en arbetshypotes var att elden startat i en rökugn.

 Tack till Jonas Erik Altefors för detta inlägg.