Uppdateringar   Startsidan   Innehållssidan   Högtider

Midsommar

Från Wikipedia

”Midsommardans” (1897), målning av Anders Zorn

Midsommar kan betyda den tidpunkt som infaller mitt på sommaren, men används vanligen för att beteckna firandet kring sommarsolståndet. Ursprunget till midsommar är förkristet, men kyrkan har valt att fira Johannes döparens födelse vid samma tidpunkt. Idag firas midsommar i Sverige med dans kring midsommarstången och med sill och färskpotatis på matbordet.

Historia 

Sett ur astronomisk synvinkel är en närliggande dag till dagens midsommardag det dygn som har den längsta dagen, sommarsolståndet. På de nordligaste breddgraderna, det vill säga norr om norra polcirkeln, går solen inte ens ner under horisonten och det är ljust dygnet runt.

Den hedniska traditionen att fira midsommar är enligt en felaktig uppfattning framförallt centrerad till Finland, Sverige, Estland och Lettland, men liknade traditioner finner man även i andra delar av norra Europa och i Storbritannien, liksom i övriga världsdelar och kulturer där firandet av sommar- respektive vintersolståndet har skett i tusentals år.

Eftersom det finns flera stenmonument som visar att människor i flera tusen år kunnat bestämma vid vilken tidpunkt sommarsolståndet inträffar är det troligt att någon form av firande förekommit kring midsommar långt tillbaka i tiden. Sommarsolståndet på norra halvklotet var den första dagen på årets tredje kvartal, (i gamla tiders solkalendrar). Övriga högtidsdagar var nyåret vid vårdagjämningen, halvåret höstdagjämningen, det sista kvartalet vintersolståndet och de däremellan liggande åttondelarna.

Hur firande vid sommarsolståndet gått till finns det få källor om, men det troliga är att det förekommit offerfester i fruktsamhetens tecken, på många sätt motsvarande första maj-firandet i andra västeuropeiska länder. Dock är uppgifterna om förekomsten av midsommarblot ”sporadiska och tveksamma”.

Det första belägget för ett midsommarfirande i Norden finns i de isländska kungasagorna från 1200-talet där det om Olav Trygvason skrivs: ”Han avskaffade offerölen och satte i stället med folkets instämmande högtidsöl vid jul, påsk, midsommar och Mikaeli.”

Konflikt mellan folkligt firande och kyrkan

På 1300-talet sökte nunnorna i nuvarande Sko kloster tillstånd att anordna folkliga fester i samband med midsommar. Anledningen var troligtvis att få bukt med det stökiga folkliga firandet som bland annat innebar dans på kyrkogårdar, stöld av heliga bilder samt skamlösa visor.

Det folkliga firandet ledde 1425 till att ärkebiskop Johannes i Lund förbjöd midsommarvakor. Kyrkan försökte att få det folkliga firandet till att bli ett firande av Johannes döparen, men lyckades sämre med det än vad man lyckats med jul och Jesu födelse.

Tidpunkt

Anledningen till att Johannes döparens dag är 24 juni beror på att Johannes enligt Lukasevangeliet skall ha fötts sex månader före Jesus. Att det inte blev 25 juni har förmodligen med den romerska kalendern att göra. Där räknade man datum ifrån första dagen i kommande månad. Juldagen (25 december) var den åttonde dagen före 1 januari och då blev Johannes döparens dag den åttonde dagen före 1 juli. Dock hade juni bara 30 dagar (till skillnad från december) och då hamnade Johannes döparens dag den 24 juni.

Midsommardagen, som är allmän flaggdag, infaller i Sverige sedan 1953 alltid en lördag 20 juni–26 juni. Tidigare inföll midsommardagen alltid den 24 juni, på Johannes döparens dag. Före 1925 kallades midsommardagen bara för Johannes döparens dag.

Midsommarafton är dagen före midsommardagen (och infaller alltså på fredag 19 juni-25 juni). Midsommarafton är inte allmän helgdag i Sverige, men i banklagen och andra lagtexter jämställs den (liksom julafton, nyårsafton och påskafton) med allmän helgdag.

Midsommar infaller således i den vecka som börjar med den tredje måndagen i juni.

Nutida midsommarfirande i Sverige

Midsommarfirande i Åmmeberg

I Sverige är det vanligaste firandet av midsommar knutet till dans kring en midsommarstång – en lövad och blomprydd stång eller påle med en kransförsedd tvärslå. Man bildar ringar och dansar kring stången, medan man sjunger de kända lekvisorna. Midsommarstången kom troligen till Sverige från Tyskland på 1300- eller 1400-talet. Den kallas även majstång, vilket kommer av det åldriga ordet maja som betyder löva.

Att ha en blomsterkrans i håret är vanligt under midsommar, främst bland barn och kvinnor, men även bland män. Man kan binda dem med björkris eller ståltråd som bas och därvid tillfoga blad och blommor.

Knutet till midsommar finns också en stark tradition av alkoholkonsumtion i samband med firandet, vilket gör midsommarhelgen till en av de tidpunkter på året då mest fylleri och bråk inträffar. Det myckna resandet omkring helgen, då också många påbörjar sin semester, gör dessutom helgen till en av de mest trafikskadedrabbade.

Mat

Vid midsommar är det i Sverige vanligt att äta inlagd sill, gräddfil och gräslök, färskpotatis samt jordgubbar till efterrätt. Midsommar förknippas i hög grad med just färskpotatisen, som gärna serveras med dill.

Traditionen att äta sill och färskpotatis är relativt ung och skapades i storstäderna på 1920-talet. Förr sågs det som slöseri att äta potatis som ännu inte vuxit färdigt (i Nordsverige hinner dessutom inte potatisen växa så tidigt som till midsommar), och inlagd sill var att betrakta som vardagsmat.^[4]

Många dricker nubbe till maten. Det dricks också mycket öl och andra alkoholhaltiga drycker under helgen.

Folktro

Midsommarnatten har ett stort inslag av tro på övernaturliga väsen och framtidsprofetior om man handlar på vissa sätt. Folktron säger bland annat att man skall akta sig för att bada för att inte råka ut för Näcken. Flickor skall också plocka sju, eller nio, sorters blommor, helst vid ett vägskäl, klättra över nio gärdesgårdar och lyckas man sedan somna utan att yppa ett ord lär man i drömmen kunna se sin tillkommande.