Uppdateringar   Startsidan   Innehållssidan   Gåxsjö

Stenbrottet

Från Affärsnytt Norr nr. 7 2009

Från Affärsnytt Norr nr 7. 2009

www.gaxsjo.nu

Artikel från ÖP 2008-09-01

Orphei Drängar gästade Gåxsjö i helgen. "Det var den bästa stenbrottskonserten hittills. Jag tror jag har varit på alla", skiver ÖP:s recensent, Bernt Carlsson. Foto: Lilia Tchoumatchenko

Bästa stenbrottskonserten hittills

• Musik: Stenbrottskonsert med Orphei Drängar, Margareta Bengtson och Svenska Lyxorkestern • Stenbrottet Gåxsjö     Publiken lyssnade andäktigt på solisten Margareta Bengtson.     Orphei Drängar säkrade älgjakten i Gåxsjö i lördags. Tolkningen av ouvertyren till Rossinis Barberaren var så fylld av oemotståndliga lockrop att älgarna måtte ha flockats till skogarna runt stenbrottet. Det var den bästa stenbrottskonserten hittills. Jag tror jag har varit på alla. Lördagens konsert var en fullträff både publikt och sceniskt/musikaliskt. Uppskattningsvis 1 500 hade bänkat och stolat sig framför scenen. Den här mängden medverkande, ett 70-tal sångare och musiker, behövs för att nå ut och fylla en "konsertlokal" av det här formatet. Få medverkande på en stor utescen blir futtigt och har svårt att fånga en stor "salong" hur triggad ljudanläggningen än är. Drängarna stortrivdes i miljön. - Det sägs att man förr eller senare alltid återvänder till brottsplatsen så vi kommer säkert tillbaka, sa konfrenciern fyndigt. Glädjen och värmen som strömmade från scenen var avspänd och äkta. Kör och orkester hade hjärtligt roligt med varandra liksom med solisten Margareta Bengtson. Publiken lyssnade andäktigt. En höjdpunkt var Södermans "Ett bondbröllop". - Jag har aldrig hört texten så tydligt och så färgstarkt framförd, sa en lyssnare hänförd. Jag höll med. Kören och dirigenten Folke Alin målade upp tydliga bilder av bröllopsdagen från brudgummens ritt på morgonen till den vilda dansen på kvällen. När det var dags för STAMPA TAKTEN POJKAR... var det så att sprickorna i brottet vidgades. De sex musikerna i Svenska Lyxorkestern matchade kören med spontanitet och spelglädje. Särskilt imponerade flöjtisten Janne Bengtson. Tillsammans med sin syster Margareta Bengtson framförde han bland annat "There will never be another you". Hon har en briljant sång och mikrofonteknik, slipad från åren i The Real Group, men saknar riktig solistisk pondus och utstrålning. Det sceniska uttrycket i lördags var ganska livlöst - om än vokalt fulländat. Tillsammans med kören gjorde hon en härlig tolkning av Povel Ramels "Den finska klockan". Sämre passade henne "Den sista jäntan". Nyans, kraft och precision präglade OD. Imponerande var det lätta föredraget i PB:s "På fjället i sol". Jämtarnas hjärta vann kören med ett specialarrangemang på Jämtlandssången. I dag tar en kvinna över OD:s ledarskap. Cecilia Rydinger-Alin tillträder 1 september som körens konstnärliga ledare. - Hon brinner verkligen för sin uppgift och har förmåga att entusiasmera oss, hörde jag från flera av sångarna. Det blir alltså hon som kommer att leda dem när de återvänder till brottsplatsen.

Bernt Carlsson Artikeln publicerades 2008-09-01 kl.00.00

Artikel från LT 2008-09-01

Drängarna gjorde succé i Stenbrottet

Virtuos musik och underskön sång, humor och många musikaliska hyss, avslappnad stämning och allt i en genuin jämtländsk inramning.
   Lördagens konsertarrangemang i Stenbrottet i Gåxsjö med Orphei Drängar, Svenska Lyxorkestern och Margareta Bengtsson formade sig till en riktig Caprice under bar himmel och en värmande sensommarsol.
   Det var en maffig syn när den 80 man starka OD-kören fyllde scenen i stenbrottet och med lika maffiga mansröstklanger hälsade den tusenhövdade publiken välkommen.
   Med Bellmans "Hör I Orphei Drängar" presenterade sig den anrika manskören, som sedan mitten av 1800-talet haft Uppsala som sitt hemvist och där firat musikaliska triumfer med årliga Capricer och vårkonserter.
   Men OD är också en manskör som under välkända svenska dirigenters ledning – Hugo Alfvén och Eric Ericson bland andra – gjort många turnéer och låtit sitt rykte flyga över världen.
   Nu stod alltså den omtalade manskören i stenbrottet i Gåxsjö och bara det var ju en Caprice att förundras över.
   OD:s repertoar är bred och full av överraskningar; från finstämd renässansmusik till svängig jazz, och från vemodig svensk folkmusik till uppsluppna happenings.
   Att snabbt kastas från Povel Ramel till Peterson-Berger får man räkna med i en konsert med OD.
   Yngve Gamlins Cantata nr 1, där OD-kören under yviga gester blåser upp och smäller en papperspåse, (stycket uruppfört 1972 under Eric Ericsons ledning) framförs lika gravallvarligt som PB:s nationalromantiska På fjället i sol.
   August Södermans Ett bondbröllop tillhör ju den klassiska svenska manskörsrepertoaren och ingen kör lyckas förmedla stämningen och innehållet i detta bondbröllop som OD gör. Stampa takten, pojkar!
   Ett intrikat arrangemang av Rossinis Ouvertyr till Barberaren i Sevilla och en svensktextad version av klassiska Fever till enbart bassolo tillhör med sina många hyss de humoristiska höjdpunkterna i repertoaren.
   Men riktigt gripande är den indiansång som kören framför när den omringar publiken i stenbrottet och låter en enskild stämma som ett rop över prärien besvaras och sången växa i styrka. Underbart vackert och fängslande!
   På scenen i stenbrottet får OD sällskap av Svenska Lyxorkestern, en sammansättning av mycket rutinerade musiker, som haft och har sin fasta tillhörighet i allt mellan Kungliga filharmonin och Magnus Ugglas kompband.
   Skickliga musiker är de och lika stora humorister som OD. Man förstår att OD och Svenska Lyx  trivs tillsammans.
   Här framträder Lyxorkestern både som ackompanjatörer och i virtuosa ensamnummer.
    En uppländsk slängpolska efter Byss-Kalle sitter lika gjuten som Erik Franks Accordeon i Lyxorkesterns tappning. Och det är framför allt två musiker som imponerar; violinisten Peter Gardemar och flöjtisten Janne Bengtsson (soloflöjtist i Filharmonin bland annat), som med sin ursvängiga flöjt får det att riktigt glöda om den gamla dragspelsklassikern.
   Den sistnämndes syster heter Margareta Bengtsson och nu gör hon sitt andra framträdande i stenbrottet. Det första gjorde hon med eminenta The Real Group för sju år sedan.
   Nu återkommer hon alltså som solist och låter sin underbara sopranstämma hylla några av sina svenska förebilder – Alice Babs från tiden med Vårat gäng och senare SweDanes samt Monica Zetterlund med låtar av Toots Thielemans och Povel Ramel.
   Helt lysande blir Povels Den finska klockan i Margareta Bengtssons och OD:s gemensamma, underfundiga och mycket humoristiska version.
   Det blir förstås vad man brukar kalla stående ovationer där i stenbrottet för OD, Svenska Lyxorkestern och Margareta Bengtsson. Så ett extranummer är alldeles oundvikligt. Då klämmer OD i med Jämtlandssången i renaste jamsktextad version så det gnyr och det kvider i gråberget.
   En sån konsertkväll, ett sånt konsertarrangemang!
   Strongt gjort, alla Gåxsjöbor!
   Hur ska ni överträffa det här? Vad får vi höra på 10-årsjubiléet?